Tankarna

Har nyligen kommit hem efter ett besök hos min barnmorska. Jag har haft samma barnmorska sen jag kom till kristianstad första gången, med p-piller och allt, och var glad över att jag även fick ha henne när jag blev gravid. Sist jag var där, i mitten av augusti, fick jag reda på att hon skulle sluta jobba i kristianstad och bara jobba i hässleholm, jag skulle därför få en ny barnmorska de sista veckorna, vilket gjorde mig väldigt nervös, skraj eller hur man ska säga. Jag skulle få en ny som hette eva, har aldrig sett henne på mottagningen och därför ej träffat henne. Så var väldigt nervös när jag kom dit imorse. När jag väl kom dit så fick jag en barnmorska som heter Margit. Margit sa att eva var sjuk och att jag därför skulle få ha henne idag.Och Margit hade jag träffat förut, på första föräldraträffen som var förra veckan. Jätte bra och snäll, hon jobbar även på förlossningen. Hon tog lite blodprover, vilket görs varannan gång på mig då jag är negativ i min blodgrupp. Jag mättes och vägdes. Jag följer kurvan precis, låg bra i järnvärdet, bra i blod trycket. Allt låg bra. Även lillen hade fixerat sig, visst det finns fortfarande en chans att han vänder sig med rumpan neråt, men den är ytterst liten. Tyckte väldigt mycket om margit, kände mig trygg o säker, så jag bad henne att få henne resten av graviditeten, och det gick jätte bra. Så nu har jag en barnmorska som jag känenr mig 100%trygg med. Man kan ju alltid hoppas att när det är dags för lillen att komma ut så jobbar hon på förlossningen, det skulle ju vara guld.

Annars är det mycket som snurrar i huvudet. Man undrar om det finns någon man kan lita på? Jag menar, man har blivit sviken så många gånger, blivit nedtryckt på många vis och på det sättet fått ett extremt dålig självförtroende och en väldigt dålig självkänsla. När man äntligen börjar få upp både självförtroende och självkänsla, så kommer något skjutet som ur en kanon och man sjunker direkt igen, till och med djupare. Och så undrar man hur i h-lvete man ska ta sig upp igen, kommer man någonsin ta sig upp igen. Så man mår inte så j-kla bra direkt. Jag vet mer än väl att det finns så OTROLIGT många fler som mår dåligt, till och med sämre än jag.Men det betyder inte att jag bara kan släppa allt som gör att jag mår dåligt.Men många tror att det är så man ska göra,att det är hur lätt som helst. Men har nyheter: Så är det inte.
När man har så dålig självkänsla och så dåligt självförtroende, det enda man tänker på är att man är så otroligt rädd att förlora det/dem man älskar som mest.När man försöker prata om det, tror man att man har lite stöd, men sen visar det sig att det är precis tvärtom. Man tror att man litar på någon, men det blir bara besvikelse,man blir bedragen,sviken, flera gånger. De runt omkring tror inte man vet eller anar, men tro mig, det gör man. Är trött på allt, på alla.
Har kommit på en sak. Det finns ingen man kan lita på till 100%. INGEN.