R.I.P

I onsdags fick jag avliva Smulan. Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så hade hon magrat kraftigt på kort tid.Jag,Maximus och Doris hade varit iväg i Vadstena(mer om det senare) och först hade conny passat katterna, och sen så passade Louise dem.. Smulan blev snabbt sämre under den tiden vi var iväg.. på onsdagen när jag planerat våran hemfärd så fick jag en tid hos vetrinären.Blev att åka skapligt tidigt från vadstena....

På vägen hem blev vi fast i en bilkö mellan värnamo och ljungby u typ 1timme.Då när man satt där och insåg att man inte skulle hinna till tiden hos vetrinären,så ringde man dit.. de sa att de förstod och att det inte gjorde något, bara jag kom så fort jag kunde i o med att smulan var dålig.

Väl hemma var det bara att gå ner i källaren och hämta buren och sen ta katten o åka iväg... hon fick stå i bagaget med Doris.

Väl hos vetrinären så räckte det med att hon tog ur Smulan ur buren och så sa hon, kan redan nu säga att levern är kraftigt påverkad av något hon är alldeles gul i ögonen,tandkött, läppar och även huden under pälsen har en gulaktig ton. De gav Smulan lungnade och sen tog de prover. När de satte nålen i huden på henne började mina tårar rinna.. sen sprang de iväg med proverna.. efter ett tag kom hon tillbaka.. vet ej hur lång tid det tog.. jag satt o stortjöt.. grät så mycket att jag skakade... Maximus hade dessutom vaknat och ville ha mat.. så ammade honom mitt i allt när vetrinären kom in och började prata.. allt hon sa var som om jag inte hörde.. var ju så gråten...Det enda jag minns hon sa var.... levern.. cancer.. kraftigt... ocm det var cancer på levern eller om det var något cancerliknande vet jag inte..kommer som sagt inte ihåg allt genom gråten..Hon sa att det fanns behandling men att Smulan till nästan 98%inte skulle klara den. Fick då medan jag satt där o ammade ta beslutet att avliva Smulan. Som jag sa till vetrinären.Jag ville inte att Smulan skulle lida mer, att jag inte ville låta henne lida igenom en behandling som troligen skulle själpa mer än hjälpa bara för att jag ville ha henne kvar. Att det var bättre att hon fick somna in. Tårarna forsade ännu mer..

Jag kunde fått med mig henne hem och begrava henne hemma.Men det ville jag inte.. då Smulan inte trivdes med att gå ut, så ville jag inte begrava henne någonstans där hon inte ville vara.Så de fick ta hand om henne där.. kostade lite extra men ändå.. Hon skulle bli kremerad, de frågade om jag ville ha med askan hem när det var klart.. och begrava den.. mendet var samma sak där.. ville inte begrava henne någonstans där hon inte ville vara..så hon blir spridd i en minnes lund med andra katter.Jag får göra en liten minnesplats någonstans här omkring.. dit jag kan ställa blommor eller något istället..

Jobbigt är det nu på mornarna.. hon brukade alltid lägga sig i mitt knä när jag drack mitt morgonkaffe och käkade frukost..sen brukade vi alltid mysa lite efter..men ingen Smulan i knät längre... usch nu rinner tårarna som niagarafallen igen. Skriver om Vadstena trippen senare.